1909 följde en mer omfattande satsning. Detta skedde genom ett privat bolag som övertagit Slottskällan. Direktör Anders Strandberg var den drivande kraften. Med närheten till det nya studentkårsbadet valde man att flytta verksamheten. Man tyckte att ett badhus skulle vara centralt beläget och bolaget lyckades förvärva en lämplig tomt vid Gamla Torget. Det privata företaget krävde dock ett visst kommunalt stöd för att säkert kunna genomföra den omfattande satsningen. Följden blev en debatt i stadsfullmäktige angående ett eventuellt borgensåtagande av staden. En del ledamöter ansåg det mindre lämpligt att det allmänna tog ansvar för en verksamhet som bedrivs av en förtroendevald i privat syfte. En av dem var häradshövding Axel Olivercrona som diskvalificerade projektet helt och hållet och kallade det för en "tvättinrättning". Badrum av engelskt och amerikanskt mönster kommer snart att vara standard i alla hem, förutspådde han. Resultatet blev att majoriteten såg mer pesimistiskt på denna utveckling och ansåg det dessutom viktigt med det sociala värde som en badinstitution kunde få. Därför fick bolaget sin borgen och kunde inviga AB Centralbadet i januari 1913.

Det var en imponerande anläggning. Den lilla byggnadstomten hade fått ett rikt och varierat innehåll med lokaler och en teknisk utrustning som gjorde badet både till industribyggnad och socitetshus. I husets fyra våningar fanns allehanda badanläggningar, noggrant åtskilda både vad gäller kön och socialt skikt. Dessutom fanns där avdelningar för första och andra klass, herrar respetive damer. Badet erbjöd, utöver karbad, också bassängbad, romerska (varmlufts) bad, bastu och ångbad. Dessutom fanns medicinska bad, till exempel gyttjebad och elektriska ljusbad (solarium). Antalet bassänger var tre: Herrarnas i social gruppering, kvinnorna fick hålla tillgodo med en gemensamhetsbassäng. Bassängmåtten varierade, 4,9 X 7,1 meter och 4,9 X 8,9 meter, där första klassens herrar hade det bästa utrymmet. Vackert bemålade fönsterglas, satta i metallspröjs, skapade en angenäm och lite högtidlig stämning i bassänghallarna. Efter badet kunde man umgås i caféet nere vid entrén.

Badet kostade från 2:50 kr för medicinska bad, till 25 öre för herrarnas bastu billiga dagar, som var onsdagar och lördagar. Karbad kostade för I:a klass (med porslinskar) 1 kr och för II:a klass (plåtkar) 60 öre.

Något "folkbad" var inte det nya badet.

1944 fick Centralbadet en ny stor bassäng i samband med en stor ombyggnad och anpassning till en modernare badkultur. Stora delar av simbadet förstördes vid en brand 1990 medan den fyra våningar höga delen från 1912 klarade sig från yttre skador. Vid renoveringen fick badet en ny utformning.